Gunvors blogg

En finstämd film om att korrekta rättegångar är ytterst viktiga i ett demokratiskt rättssamhälle. Förhörsledaren hade helt rätt när han till sist påpekade att man alltid måste ge mer rättvisa än man själv en gång fick.

Filmen spinner på ett hårt utnyttjat tema i ghettomiljön, men Armin Mueller-Stahl ger i sitt rabbiporträttet ett starkt intryck. Vältolkat uttrycker han hur nödvändigt det är att vidmakthålla de humanistiska värdena och att t o m i en djupt förödmjukande situation offra det käraste han har.

Detta är en stark film om juridisk och moralisk skuld med enbart tragiska slut. Huvudpersonen, den medelålders mannen, spelar två roller i sitt liv och han misslyckas, pga sitt inskränkta synfält, ömkligen i båda. Det lät sig göras att som tendentiös gymnasielärare i samhällskunskap med avsaknad av verklighetsförankring när han förklarade tingens ordning för ungdomarna, att han också själv levde sig in i de enklare sambanden. Han förbisåg helt att den som anser våld vara ett berättigat medel i den politiska kampen själv också slutar som bödel. Sent gick det upp för honom att en liten pojke blev föräldralös eftersom först hans far, och sedan hans mor, blev offer i vad som de ungdomliga aktivisterna ansåg vara en rättfärdig aktion mot en vapentillverkare. I privatlivet förbisåg mannen helt att han enbart var ett tillfälligt svärmeri för den unga kvinnliga terroristen och därmed förstörde han sin egen familj.

Detta är en annorlunda, spännande och gripande film om att ta alldagliga familjefoton och om hur dessa kan missbrukas. De kalla färgerna i vitt och blått förstärker det sjuka och skadade hos fotokopieraren, som Robin Williams gör ett fint porträtt av.

En italiensk film där manipulationen är total och där hierarki och kåranda är allt. Huvudpersonen är en riktigt otäck typ som blir kittlad av att bära sig ytterst märkligt åt. Trots allt som han företar sig är det dock fullständigt omöjligt för hans omgivning att han är skyldig till mord. Detta är en film med läcker musik, som också visar att anfall är bästa försvar.

En fin, vemodig och något sentimental film om förgänglighet och sorg. Även om det är många märkliga tillfälligheter som sammanfaller så är de starka känslorna är gripande. Filmtekniskt är då och nu fint varvat.

Filmen är en enda lång katastrofhistoria som utspelar sig på södra Manhattan. Filmens behållning är det filmtekniska, dvs att åskådaren inte får se mer än vad den deltagande amatörfilmaren filmar ur sitt grodperspektiv. Monstren som åstadkommer förödelsen är ganska tramsiga och ovidkommande, men man inser att steget från en normal tillvaro till katastrof kan vara ganska kort.