Gunvors blogg

Hollywood till trots så ger ändå denna film information om japansk historia. Man kanske tom kan se den som ett inlägg i frågan om Japans övergivande av de traditionella värdena och omvandling till västerländskt levnadssätt? Kulturkrockarna är intressanta, naturbilderna är vackra och man anar den mäktiga japanska kulturens storhet, men dialogen är förutsägbar och enstavig.

En rafflande film om en banal men utstuderad passionshistoria. Det finns en bra blandning av då och nu, som från början väcker frågan om vad som egentligen hände i triangeldramat. Uppenbarligen floppade hjältinnan med sin låtsaskompis ut.

En intressant och fängslande film med syfte att skildra yuppieepoken som livs- och underhållningsstil med dess uppgång och fall. Greppet att avbilda personerna mer som typer representerande tidsåldern, snarare än individer, överensstämmer bra med filmens syfte. Manhattans vattenhål som yuppierna frekventerade verkade häftiga. Det fördes intressanta gruppdiskussioner om Lady och Lufsens verkliga karaktärer och slutet som visade att discodunket inte kan dö var roligt .

En grym, gripande men något långsökt film. Det handlar mycket om attityder som grannarna i kvarteret har till varandra och om att mycket inte är vad man tror. Filmens hjältinna har intressanta synpunkter på Madame Bovary samtidigt som detta kvinnoöde har aktualitet för henne själv.

Visst finns det skildrade komponenter med viss sanningshalt, som t ex övergrepp mot oskyldiga, outsiders som levererar lösningar och ett etablissemang som flyter ovanpå, men filmen som helhet känns mest spekulativ. Filmen får inte fram komplexitiviteten, den saknar djup och blir mest spring hit och dit.

Filmen visar verkligen det avklädda maktspelets arrogans. Det kan omöjligt befrämja kreativiteten att chefen är så sadistisk. Hur kan underställda stå ut med att bevisa att ett sådant arbete är något eftertraktansvärt? Det är dock helt rätt att den hysteriska modeindustrin har betydelse även för konfektionen! Meryl Streep gör filmen och hon är som vanligt magnifik i sina många ansiktsuttryck!

Detta är en underbar och fullödig film, om än med sorgligt slut för huvudpersonen. Filmen visar hur mycket som kan komma ur små omständigheter. Udda vänskaper är alltid fascinerande och denna frigör oanade dolda talanger hos brevbäraren. Pablo Neruda har helt rätt i att poesi är ett mysterium och att det är det ultimata uttrycksmedlet som inte kan förklaras.

Det är trevligt med en fransk deckare, men denna är märklig. Hur kan en äkta man missa så mycket och bli så överspelad som denne barnläkare tydligen har blivit. En ytterst osannolik historia!