Gunvors blogg

En klassisk film som visar den korrumperade polisstaten och dess medlöpare som utför det smutsiga jobbet. Trots en ihärdig undersökningsdomare och förändringar återuppstår regimen.

En man från Iraks träskmarker kämpar förgäves för att rädda sin sjuka hustru. En intressant och stillsam film.

En underbart vacker, märklig och unik film med vacker sång.

En originellt filmad berättelse i storslagen natur. Filmtiteln verkar dock något storvulen med tanke på att det som utspelar sig är ett kofösardrama med good guys och bad guys under andra världskriget och kontinenten Australien måste vara mer än så. Därtill är det förståss riktigt tjusigt och romantiskt. Ett plus är att man tillerkänner aboriginerna deras roll i den gemensamma historien.

Vilken poetisk filmtitel på en mycket vacker och tänkvärd film! Men lättsinnet fick ett tvärt avbrott vid invasionen i Prag 1968. Friheten fanns dock inte att finna i den s k fria västvärlden utan enbart inom individen själv. När infiltrationen blev total fick man fick inrätta sig efter omständigheterna och själv söka tryggheten att, som hjälten uttrycker det vid ett tillfälle ”sova som en sopborste bland andra sopborstar i ett städskåp”.

Detta är en svår film om det problematiska moderskapet och det är moderskapet som dominerar. Faderns roll är enbart marginell, märkligt nog. Den fråga som är ställd är vad det är som gör en kvinna till mor. Processen, från avståndstagandet fram till upptäckten av barnet, hos Eeros svenska mamma skildras och man förstår även bevekelsegrunderna hos den biologiska finska mamman. Men ett barn kan inte lämpas runt lättvindigt efter de vuxnas själviska villkor och kriget har berövat Eero hela hans trygghet. Det är en svag del av filmen att den åldrade Eero ser så jovialisk och välmående ut, precis som om barndomen inte alls varit särskilt svår, det är inte trovärdigt.

En charmig och rolig filmkomedi med en fartfylld och fascinerande samspelt skådespelarduo. Visst är det sant att ilska kan ligga nära till hands och att det är lätt att manipulera, så goosfraba är ett bra uttryck att ta till.

En kultfilm om vilsna ungdomar som testar gränserna i möjligheternas tid, dvs den tid på 50-talet när man ”upptäckt” ungdomstiden.

En originell och nostalgisk film med mycket humor och genuin countrymusik. Förutom själva varietén med den sympatiske programledaren och de kvicka och sympatiska artisterna finns det en mycket bra filmkomposition med ramberättelsen i form av den förestående nedläggningen och sidospåret med dödsängeln . Ett filmfynd!

En intressant och viktig film och det är mycket bra att man också gör spelfilmer av konflikter som dessa. Ingen stat som anser sig vara civiliserad kan behandla individer på det sätt som framgick vid tillfångatagandet, fängslandet och förhören av de afghanska krigsfångarna. Man kan förstå desperationen efter 11 september, men denna behandling överskrider alla humanitära gränser och kan knappast vara i överensstämmelse med Genèvekonventionen. Att västerlänningar skapar sina uppfattningar på sådan okunskap om människor från Afghanistan och Pakistan är sorgligt och bidrar endast till att skärpa motsättningarna.