Gunvors blogg

En välspelad och traditionell American Hero-historia. Jack Ryan är en helyllekille som står i det godas tjänst enligt en Tom Clancy-historia. Det är konspirationer på högsta nivå mellan den politiska makten, CIA och narkotikakartellerna, men i vanlig ordning är fiendens fiende en vän.

En deckare med en intressant intrig från konstvärlden, om japanska shungamålningar, litografiteknik och döda viner. Det krävs sådana komponenter för att lyfta serien om Beck och hans medarbetare. Sperling är intressant figur som fyller ut filmrutan bra.

Ett riktigt dåligt avsnitt om en spelmissbrukande s-politiker som känns helt meningslöst.

En präktigt dålig film med sega utdragna scener. Det gavs ingen förklaring till varför någon skulle hållit sig undan på ett hotell som varit övergivet i trettio år. Filmens enda behållning är nog den vackra vita fjällvärlden.

En mycket stark och suggestiv film. Man förnimmer verkligen fasan och vanvettet i kamerans framfart. Det är förutsägbart att en människa måste tappa fotfästet i denna miljö och situation. Soldaterna fokuserar därför på trivialiteter som surfbrädor, hundvalpar och kalenderflickor, eftersom det faktiska skeendet är alltför svårt. Ett meningslöst krig, precis som det sades i filmen, om absolut ingenting. Visst nådde hjälten den eftersökta figuren Kurtz precis som i Joseph Conrads roman Mörkret hjärta.

Edith Piaf var på sin tid en verkligt stor artist med utstrålning. Med en chanson kunde hon dominera hela scenen utan att det behövdes några bredvideffekter eller annat krimskrams. I filmen får man njuta av hennes musik, men man förstår också att framgångarna hade en baksida. Filmen som sådan tillför inte så mycket om Edith Piaf och stundtals blir den lite väl rörig i sina ständiga växlingar mellan då och nu. Växlingarna går inte riktigt samman eftersom Edith spelas av olika skådespelare, men filmen utgör trots allt en givande sammanfattning av hennes liv och musik. Men varför är den svenska filmtiteln La vie en rose när den franska är La Mome?

I ett skolsystem där lagsporter hyllas och de rätta kontakterna är så viktiga blir ett utanförskap naturligtvis svårt. Det gäller att rättfärdiga den egna närvaron. Detta är intressanta frågeställningar men filmen blir ganska ytlig.

Filmtiteln är väl avsedd att vara dubbeltydig, men polismakten kan inte tillåta en joker att blanda bort korten i spaningsarbetet på detta sätt. Noggrannhet och rättssäkerhet är måsten i ett rättssamhälle. En svag story.

Inte heller den fortsatta berättelsen om superhjälten känns särskilt trovärdig. Det mest intressanta att begrunda är kyrkans dominerande betydelse före reformationen och saracenernas vattenledningar.

En märkligt fabricerad story, men det finns vissa poänger i manuset. Som helhet är filmen dock ingen höjdare.