Gunvors blogg

En söt, vackert filmad och originell feelgood-film. Vardagslivet kan rymma så mycket och vara så förunderligt. Genomgående har filmen en fantastisk färgsättning.

Majestätiskt filmat i storslagen miljö och natur. Detta gigantiska hotell i all sin ödslighet och det psykologiska spelet är mästerligt skildrat av Stanley Kubrick.

En skruvad historia där figurerna är märkligt insyltade i varandra. Inget bra manus för Wallander.

En poetisk och vacker film om en åldrande par som det gemensamma livet rinner bort ifrån. Den sjuke parten kan förvånansvärt mycket väl vara den klokare i en sådan situation och förmodligen är det den friske som lider mest. Precis som det sägs i filmen finns det olika sätt att förhålla sig till åldrandet och nedräkningen; antingen blir man arg eller så accepterar man livssituationen. Det är angeläget med filmer om åldrandets problematik eftersom den som står mitt uppe i ett aktivt liv har så svårt att förstå att vår tid är begränsad och att livets villkor gäller för oss alla.

En rörig film där det mesta strular till sig och misslyckas för hjälten Jonny. Vilken affärsidé med maskuppfödning! Filmens syfte är oklart, men den norska naturen är mycket vacker.

Här bjuds det mord i överflöd med ett ganska traditionellt upplägg. Filmen har ett hyfsat flyt med dramatik både i polishuset och i hjältarnas privatliv. Det är trevligt att Maria Callas har återvänt till Kurt Wallander.

Det måste ha varit det absoluta helvetet för civilbefolkningen i Dresden som utbröt i februari 1945. Vem som bar ansvaret för utplånandet av denna kulturstad kan diskuteras, var det de som startade kriget eller de som höll på att vinna det? Så sanslöst och tragiskt med alla dessa kulturskatter i form av byggnader och porslinssamlingar från August den starkes tid som utplånades i eldstormen. Den restaurerade Frauenkirche vore värd ett besök och film har verkligen en viktig uppgift i att påminna oss om historiska oförrätter, misstag och skeenden.

Det är okej att låta den levnadsglada och käcka sjuksköterskan som upplever en romantisk kärlekshistoria få utgöra kontrast till all denna förödelse.

Tunt, blekt och ovederhäftigt, men Krister Henriksson har en viss pondus och trovärdighet som polis. Av alla dessa komponenter som man staplar i Wallander-historierna blir dock ingen FILM.

En tunn och oengagerad dussinhistoria till, men i detta fall en någorlunda trovärdig och inte alltför invecklad historia. Filmen som sådan har dock sina luckor och frågetecken.

Också i denna Herzog-film finns de grundläggande komponenterna exotiska miljöer i Sydamerika och Afrika, infödingar och giriga män. Det är mycket bilder som en stillastående kamera registrerar och obetydligt med dialog. Slavhandeln var en grym hantering och ett brott som huvudpersonen mycket riktigt uttryckte det.