Gunvors blogg

Spänningen håller filmen igenom med många skickliga glidningar. Åskådarens ögon förblir vidöppna! I maskeradiscensättningen visas det yttersta maktövergreppet som förmodligen behövs för att kittla de redan mäktigas hunger. Stanley Kubrick var naturligtvis en formidabel mästare.

En film om människan bakom den store Alfred Nobel. Kanske kan den vara sann i långa stycken, kanske inte? Fint att Bertha von Suttner fick så stort utrymme.

Det är viktigt att få sin fars kärlek, uppmuntran och förståelse. Varför är många män så oförmögna till det? Sammanhållningen i syskongruppen var jättefin och moderns insats förmodligen helt oumbärlig för att skapa harmoniska vuxna av dessa barn.

En spektakulär titel, men det räcker inte. Filmen är tam, utan riktig nerv. Så välartikulerade är nog 14-åringar sällan.

Den organiserade ondskan gentemot det egna livet och samvetet. Att vara medlöpare eller motståndare? Ett starkt tema, även om genren känns uttömd. Kan någon, bödel eller offer undkomma till ett värdigt liv? Karl Markovics gör en beundransvärd insats.

Teorierna och frågeställningarna är intressanta, men konspirationer, biljakter och gangstrar som härjar runt är ingen höjdare. Det blir alldeles för mycket actionvåld.

Michael Moore är en märklig dokumentärfilmare. Visserligen är hans ämne angeläget och kontroversiellt, men hans undersöknings- och intervjumetoder är mycket tendensiösa.

Opretentiöst och befriande skönt utan happy end. Precis som livet självt med vägar som korsar varandra men inte nödvändigtvis möts.

Roligt att återse Hanna Schygulla.

I en obeskrivligt brutal, grym och utnyttjande omgivning är Annas utgångspunkt att hennes spädbarn är hennes förtrogna som hon kan resonera med. För Anna går hennes rollspel och vad som ska utgöra hennes verklighet i filmen också ihop. En skakande katastrof blir resultatet. Varför gör man en så svart film?

Så lågmält, stilla och fint om broderskärlek.