Gunvors blogg

Varje generation må ha rätt till sin revolt, men RAF, Norrmalmstorgssyndromet verkar bekant.

Fin skildring om att bryta invanda och kända kulturmönster mot främmande. De upplevda umbäranden blev också till en stor gåva som utvecklade personernas livserfarenheter. Den vattenbärande mannen är en härlig skrattsituation. Filmen kunde dock vunnit på att gå något mer på djupet.

Briljant skådespelerikonst av högsta klass av Ernst-Hugo Järegård. Vilken ansiktsplastik, inlevelse och intensitet han besitter!

Så godtyckligt har bestämts vad som är “normalt”!

Gripande och vackert sepiafärgat om vardagslivets moderliga kärleksfulla bemödanden bakom männens braskande historiska milstolpar i form av världskrig, strejker och bombdåd. Vad är större än att som Maria ge moderskapet högsta prioritet? Marias egna utrymme var sorgligt begränsat, men barnen gav henne sitt fulla stöd. Vad skulle hon egentligen med den stöddige storskrävlande Sigge? Hans helomvändning på slutet, i form av respekt för hennes gärning, förefaller inte trovärdig. Maria Larssons liv visar verkligen att det stora ryms i det lilla.

En fin skildring av vikten av att hitta den egna tonen. Och naturligtvis, musik är ingen kommersiell vara och ingenting man kan tävla i, utan en väg till egen styrka. Helt rätt om musikens möjligheter Kay Pollack, men rent filmiskt har filmen en del oklara samband. Den lavin av känslor och avgöranden dirigenten sätter igång känns inte helt trovärdig.