Gunvors blogg

Modern som hellre ägnar sig åt sociala projekt än åt sin egen dotter finns i Aska och ära. Modern som hellre ägnar sig åt miljöfrågor än åt sina barn finns i Det innersta rummet.

Att mödrarna inte varit närvarande i framför allt sina döttrars liv och på så sätt svikit dem, orsakar genomgripande och livsavgörande skador hos döttrarna. Flera av bifigurerna har också frånvarande mödrar, beroende på att de är döda, men det är den frivilligt frånvarande modern som ger problem. Den varma empatiska modern som flera av bipersonerna också har, hon som lindrar sorg och smärta, betyder mycket för händelseutvecklingen i Elizabeth Georges kriminalromaner.

Författarinnan tillägnar boken sin egen bror.

Kriminalromanen handlar om två syskonpar, bror och syster. Det äldre paret, där brodern är offret som blir mördad och det yngre där systern visar sig vara gärningsmannen, mördaren. I det äldre syskonparet är systern den passiva parten, sjuklig och helt beroende av sin bror. I det yngre paret är systern den aktivare som tar sin hämnd också för broderns svek mot henne.

Boken är lättläst och flyter fint, men figurerna är inte helt trovärdiga.

Filmen är påkostad och vacker, men jag tror att det är nödvändigt att känna till Tracy Chevaliers roman och Jan Vermeers fantastiska målning Flicka med turban för att filmen ska engagera och ge bestående intryck.

Om man läst boken och ser filmen är det lätt att fylla i filmhandlingen, men gemenskapen mellan konstnären och flickan Griet blir tyvärr inte riktigt fullödig i filmen. Om man sett filmen och därefter läser boken blir det å andra sidan svårt att frigöra sig från skådespelarnas gestaltning. En film blir ju alltid ytligare och måste ge snabbare intryck än det skrivna ordet.

Att läsa en historisk roman ger goda insikter i ett historiskt skeende. Naturligtvis är alla, även en författarinna som tar sig an uppgiften att förlägga sin historia till en annan tid och plats själv bunden av sina egna föreställningar, så försiktighet om riktigheten av skildringen måste anbefallas. Jag har inte läst en roman av Gaskin där hon inte använder sig av en kvinna som huvudfigur, sådana finns kanske, utan jag tänker på figurer som Sara Dane, Lally Leeds m fl. Dessa kvinnor är helt utomordentliga, är under av klokskap, mod, ambitioner och driftighet. Kort sagt är de fantastiska personer och sådana måste de vara för att räknas i den tid de lever. Gaskin skrev om dessa figurer på 50- och 60-talet, vilket också var en tid då kvinnor för att lyckas måste ha utomordentliga egenskaper. Nutida kvinnor skildras veterligen inte på detta sätt, vilket gör det är intressant att läsa om Gaskins kvinnoöden. Man får en inblick i kvinnosynen på såväl Gaskins egen tid som den tid hon skildrar.