Gunvors blogg

Det är viktigt med starka filmer som påvisar brott mot mänskliga rättigheter. Det är oklart varför mannen är synsk, men denna gudomliga förmåga understryker verkligen hans desperation och ångest inför hustruns och dotterns försvinnande samtidigt som den ger honom mod och styrka att bekämpa ondskan. Scenerna med de symboliska flamingofåglarna i det öppna pampaslandskapet är så vackra och den argentinska tangon på det lokala kaféet likaså.

Tvåsamheten Amerika och Frankrike utgör den yttre miljön i denna filmklassiker. Det är officiella möten och det är kärleksmöten, men den oförbätterlige arrogante slarvern med Bogie till hjälte är ingen höjdare. Hans plastik och hans repliker är inte särskilt varierade. Men det är lite svårt att förstå filmens berömmelse, eftersom det inte ens finns någon nämnvärd handling.

I en trist förortsmiljö skildras olika invandrargruppers interna motsättningar på den gemensamma tillflyktsorten. De äldre människorna som inte riktigt assimileras biter sig fast i gamla kollektiva oförrätter och nederlag, vilket gör det svårt för ungdomarna i deras nutid. Man kan säkert också se filmen som särskilt en uppgörelse med judendomen. Sammanfattningsvis är detta en film som inte väjer för problem och svårigheter, men toleransen bryter lyckligtvis fram i den äldre kvinnans ansikte i slutscenen

Visst är det ett behjärtansvärt pedagogiskt experiment som visas upp i denna film, men det fantastiska resultatet känns lite väl lättvunnet. Temat med den nytillkomne läraren som utmanar de cementerade uppfattningarna i den trista internatmiljön känns lite väl stereotypt och filmen som helhet med nuet i inledningen blir alltför sentimental.

I denna starka och gripande film med utmärkta skådespelarprestationer utspelar sig en dramatisk familjetragedi, som utgör en del av brytningen mellan äldre traditionella familjevärden, mansrollen och kvinnans rätt framför allt i filmens ursprungsland. Kognitiv beteendeterapi används som behandlingsmetod på machomän som inte kan kontrollera sin ilska och sitt dominanta beteende och de tvingas prata om sina känslor. Därtill visas i filmen fantastisk klassisk konst och ett trevligt skotskt bröllop.

Detta är en traditionell äventyrsfilm med spionklappjakt från WW2. Kriget ställde naturligtvis mycket stora krav på offer, men riktigt spännande blir denna film inte, därtill är det alldeles för tillrättalagt, glassigt och romantiskt. Filmen har dock ett bra tempo och det är ett stort plus att de respektive språken talas.

Filmen har en hotfull och otäck upptakt och därefter ger brödrarelationen mellan den äldre helyllebrodern och den yngre värstingbrodern en mycket laddad och intensiv dimension åt den gripande handlingen. Det självpåtagna tunga ansvaret för familjen och upprätthållandet av lag och ordning i samhället vilar på den generöse storebroderns axlar genom hela filmen. Möjligen kan man också mena att filmen handlar om det konstruktiva och av samhället sanktionerade våldet i motsättning till det destruktiva, som också hade sina påhejare bland filmfigurerna. Därtill kommer de olika kulturdimensionerna, där de vita människornas verklighetsuppfattning kommer att dominera över den indianska och sedermera också den mexikanska. Det filmtekniska sättet hos kameran att långsamt och kvardröjande skildra situationer med fint musikunderstöd ger ytterligare spänning åt historien.

Detta är en underhållande och festlig sång- och musikfilm med roliga glidningar mellan banal poesi och vardagligt trassel. Filmen handlar om människors oförmåga, om hur deras drömmar kommer på skam och den fångar perfekt kampen mellan könen där det banala t o m blir sant.

En stark och intressant film i högt tempo och med mycket jargong som utspelar sig i ett Amerika där man menar att allt är möjligt. Det spännande spel man får följa handlar om den lille svarte mannens, den duktiga kvinnans och de mer eller mindre hjärntvättade soldaternas rätt mot militärkomplexet. Jack Nicolsons överste som förkroppsligar maktfullkomligheten har många fantastiska skiftningar i sitt ansiktsregister. Detta är emellertid också en typisk Hollywoodfilm om en språkfåle som kan skärpa till sig när det verkligen behövs och i slutändan också dubbeltydigt bevisar att det är de moraliska värdena som vinner. Men juridiskt helgar inte alltid syftet medlen.

En finstämd film om att korrekta rättegångar är ytterst viktiga i ett demokratiskt rättssamhälle. Förhörsledaren hade helt rätt när han till sist påpekade att man alltid måste ge mer rättvisa än man själv en gång fick.