Gunvors blogg

Deckarhistorien har ett blodigt, skruvat och originellt upplägg men det fungerar alldeles utmärkt som en bakgrund och intresseväckare för de mycket intressanta nutidsföreteelser inom sjukvård och hälsa som skildras och framför allt till den skrämmande nutidshistorien med de s k Vipeholmsförsöken. Mordfallen som inträffar blir faktiskt nästan bara en parentes i framställningen som i övrigt präglas av en mycket insiktsfull behandling av vad som författaren själv benämner som den fascistiska sidan av folkhemsbygget. Jag associerar boktiteln till Robert Musils berömda och stora verk Mannen utan egenskaper. I Ekdals bok är dottern Judith den skrämmande och utanförstående kvinnan utan egenskaper. Är Ekdals bok tänkt som en pendang till Musils verk?

Det är svårt att förstå varför Lars Kepler-duon blivit så hissad i allmänhet och i synnerhet för detta deckarverk. Det dröjer många hundra sidor innan denna historia verkligen tar fart och sammantaget känns hopkoket ganska spekulativt och deckarhjälten får låg trovärdighet. De olika beståndsdelarna, såsom vapenhandlarnaffians göranden och musikhistorien är dock helt okej och stundtals intressanta.

Storytelling är viktigt i företagsvärlden och möbeljätten IKEA är ju ett gigantiskt företag så naturligtvis finns det mängder av historier att berätta om hur nyckelpersoners åsikter har gått isär, makt- och revirstrider har utkämpats, om gigantiska felsatsningar som har gjorts, om hur tjänstemannaväldet tillväxt under senare år samt om det framtida ledarskapets problem. En bok av detta slag kräver naturligtvis också att det ingår Ingvaranekdoter, men avsnittet om sortimentsutveckling och säljteknik var för mig det mest intressanta. Det är viktigt att information sprids om den slutna kultur som IKEA utgör så författaren har från sin initierade position genom att ta bladet från munnen fyllt en viktig uppgift.

Detta är en tam, rar och romantisk historia, möjligen lite för mångordig, som slutar lyckligt. Till det yttre är det tämligen händelselöst, men förändringarna pågår inom de till synes ganska olika figurerna. Ett helt okej romanprojekt utan lik och blodspillan

Detta är en sons mycket starka och fina skildring av moderns förträngda trauma. Så grymt är det i krig att segermakter med full styrka tar ut revansch med resultatet att det blir den enskilde som får bära lidandet för kollektivets nederlag. Försöker man förtränga att man drabbats av en sådan tragedi och av förluster av anhöriga och egendom, måste reaktionerna bubbla upp någonstans. Därför är det aldrig för sent att berätta en historia som denna.

Detta är en skröna på temat att en enstaka händelse utlöser en okontrollerad flod av följdhändelser. Allt är möjligt och händelserna i boken knyts in i 1900-talets historia. Det är okej, och författaren har gjort ett gott försök i denna genre, men om syftet var en politisk satir är det lite tunt. Kan det vara Mein Jahrhundert av Günther Grass som har inspirerat författaren?

Boken med en mycket välfunnen titel inbjuder till ett intressant möte med en stor poet, och det är tydligt att bokens författare besitter stor kunskap om person och ämne. Brodskys livsöde är gripande och man förstår vilket högt pris hans sublima diktarröst avkrävde honom när han gick i sin påtvingade exil. I synnerhet för en poet är ju språket och dess nyanser ett ytterst finstämt instrument och det är beundransvärt att han kunde upprätthålla sin produktivitet också inom ett främmande språkområde.

Detta är en välkomponerad bok av en skicklig författarinna. Den är fullmatad och blir framför allt en annorlunda skildring av ett möte mellan en filosof och en makthavare. Man får full förståelse för filosofens dilemma när han måste balansera sina utsagor.

Tankarna om att hejda konsumismens evangelium genom downshifting och om att fostra barnen till att glädja sig åt färre julklappar är intressanta, men mycket annat om än välkommet känns som gammal skåpmat.

Detta är en ganska lågmäld deckare med en lättsam blandning av naturligt och övernaturligt. Vad människorna brister i, och vad deras brutalitet och skröplighet orsakar, får älvorna och trollen fixa till. Det är många spår som löper parallellt, så när de på slutet sammanfaller blir den lyckliga upplösningen lite oväntad. Som helhet är upplägget okej, men ingen höjdare. Den lokala förankringen kan säkert intressera turismindustrin på platsen.