Gunvors blogg

Humor och perspektivförskjutning är fantastiska verktyg när det gäller att pricka in och påtala nationella absurditeter. Författarinnan till denna originella och dråpliga bok behärskar verkligen dessa tekniker. Enligt texten framgår också att ingenting, allra minst att de barn och ungdomar som figurerar i den, är som de enligt journalisterna och tyckareliten ”borde” vara. Uppläsningen, som är suverän, understryker mycket väl textens budskap.

Boken är tragglig, dialogerna tunna och intrigen och dess upplösning lite för krystad, osannolik och fyrkantig. De klassiska dikterna är fina inslag, men sammanfattningsvis gör inte denna deckare något djupare intryck. Uppläsningen duger även om diktionen ibland är övertydlig och teatralisk, men varför dessa långa pauser mellan kapitlen?

Efter att ha avlyssnat 61 timmar var mitt behov av Reacher-figuren egentligen tillfredsställt, men frågan om serien med Värt att dö för kan rulla vidare måste besvaras. Den i denna titel ständigt kaffepimplande fantomhjälten borde ju rimligen egentligen för länge sedan ha fått nog av allt elände han råkar i och allt våld som utövas av sadistiska och sjuka typer. Reachers resoluta och våldsamma ingripande för att rädda offren måste vara mycket slitsamt. Historierna i sig blir inte behållningen av Reacher-serien eftersom dessa är så förvillande lika och trovärdigheten är inte övertygande, utan det är beskrivningarna av den amerikanska samtidshistorien och naturligtvis den coole Reacher-figuren i sig själv som fascinerar i Magnus Roosmanns excellenta tolkning och korthuggna berättarstil.

I denna bok finns en charmig beskrivning av två gamla bröder och ungkarlar, vilkas porträtt författarinnan tecknar med god inlevelseförmåga. Det finns också många träffande kommentarer om nutidens alla upplevda påfunna företeelser. Rymdfarkosthistorien i sig självt är däremot helt osannolik och därmed dålig. Uppläsningen är behaglig när rösten inte förleds att gå över buskisgränsen.

Även om man inte är riktigt säker på anledningen så blir timnedräkningen är ett spännande inslag i denna Reacherbok och den innehåller också en charmfull beskrivning av den gamla damen. Boken om den allvetande superhjälten Reacher, som i vanlig ordning rycker in och rätar upp situationerna, är skriven i den korthuggna Lee Child-stil som är författarens signum. Beskrivningen av den amerikanska hanteringen av det upplevda hotet under kalla kriget är intressant, men i övrigt är det mycket som känns som utfyllnad och omtugg i denna bok. Det känns helt enkelt som om bäst-före-datum för Reacherfiguren har utgått nu och att det inte verkar finnas mer att tillföra i ämnet. I vanlig ordning är det därmed Magnus Roosmanns fascinerande uppläsning som blir behållningen.

Denna spänningsroman behandlar ett otäckt men angeläget ämne och den har ett helt okej upplägg. Jakten efter Patrick Cornwall blir dock lite väl långrandig eftersom den upptar så stor del av handlingen och avslutningen är lite väl spektakulär. Texten som helhet gör därmed inte något djupare intrycket och förmodligen beror det också på att den känns mer journalistisk än litterär. Uppläsningen är okej.

Det finns mycket intressant rättegångspsykologi och flera träffande beskrivningar av hur ett rättssamhälle kan fungera, i denna moderna version av Greven av Monte Christo. Historien, där hjälten tvingas slåss på flera till synes oöverkomliga fronter samtidigt, är dock alltför fantastisk för att vara verklighetstrogen. Den omfattande boken med sin accelererande spänningsutveckling är som helhet trots allt mycket intressant, den har högt underhållningsvärde och den är väl värd att lyssna på i Magnus Roosmanns utmärkta uttolkning.

Karin Alvtegen är en mycket skicklig författarinna vars texter berör på djupet, särskilt när hon botaniserar i människors dunkla motiv och drifter. Genom att använda sig av tillspetsade människoöden och utfloppade situationer lyckas hon med sin mycket goda psykologisk insikt beskriva trovärdiga händelseförlopp och allmänmänskliga reaktioner. Med en därtill mycket fin och engagerande författaruppläsning blir lyssnandet mycket angenämt.