Gunvors blogg

Detta är en grymt gripande skildring om djupt existentiella frågor och den känns ständigt aktuell. Vad boken egentligen handlar om funderade jag, vid min första läsning för ett antal år sedan, mycket på. Man föreställer sig att en miljö- eller krigskatastrof har inträffat, men det är inte säkert att det är så. Också slutet lämnar öppet för många tolkningar. Förmodligen kan man i olika sinnesstämningar, under olika tidsperioder och under beaktandet av olika händelseförlopp skriva in olika förklaringar. Kanske handlar boken istället mest om en inre beskrivning av människans villkor? Människan som ständigt tvingas anpassa sig efter de givna förutsättningarna, avstå från det invanda och vars syfte framför allt är överlevnad och organisering av det vardagliga. Man kan känna djupt med huvudpersonen, hon som i sin utsatthet förkroppsligar strävan, utanförskap och oförmåga att nå fram. Boken är djupt engagerande och avslöjande men också hoppingivande.

Detta är en stundtals tänkvärd, informativ och underhållande bok om kufarna i Kamelklubben. Dessa osannolika figurer som självpåtaget verkar för att avslöja konspirationer i diverse maktkretsar! Det är helt okej att använda populärlitterära verk som detta för att förmedla insikter om alla dessa intrigerande statsorgan och komplicerade internationella förvecklingar och konflikter, men det tar lång tid innan detta verk tar fart och sedan blir händelseutvecklingen alltför fantastisk. Magnus Roosmann har dock, som vanligt, en mycket behaglig och välmodulerad uppläsarröst.

Humor och perspektivförskjutning är fantastiska verktyg när det gäller att pricka in och påtala nationella absurditeter. Författarinnan till denna originella och dråpliga bok behärskar verkligen dessa tekniker. Enligt texten framgår också att ingenting, allra minst att de barn och ungdomar som figurerar i den, är som de enligt journalisterna och tyckareliten ”borde” vara. Uppläsningen, som är suverän, understryker mycket väl textens budskap.

Boken är tragglig, dialogerna tunna och intrigen och dess upplösning lite för krystad, osannolik och fyrkantig. De klassiska dikterna är fina inslag, men sammanfattningsvis gör inte denna deckare något djupare intryck. Uppläsningen duger även om diktionen ibland är övertydlig och teatralisk, men varför dessa långa pauser mellan kapitlen?

Efter att ha avlyssnat 61 timmar var mitt behov av Reacher-figuren egentligen tillfredsställt, men frågan om serien med Värt att dö för kan rulla vidare måste besvaras. Den i denna titel ständigt kaffepimplande fantomhjälten borde ju rimligen egentligen för länge sedan ha fått nog av allt elände han råkar i och allt våld som utövas av sadistiska och sjuka typer. Reachers resoluta och våldsamma ingripande för att rädda offren måste vara mycket slitsamt. Historierna i sig blir inte behållningen av Reacher-serien eftersom dessa är så förvillande lika och trovärdigheten är inte övertygande, utan det är beskrivningarna av den amerikanska samtidshistorien och naturligtvis den coole Reacher-figuren i sig själv som fascinerar i Magnus Roosmanns excellenta tolkning och korthuggna berättarstil.

I denna bok finns en charmig beskrivning av två gamla bröder och ungkarlar, vilkas porträtt författarinnan tecknar med god inlevelseförmåga. Det finns också många träffande kommentarer om nutidens alla upplevda påfunna företeelser. Rymdfarkosthistorien i sig självt är däremot helt osannolik och därmed dålig. Uppläsningen är behaglig när rösten inte förleds att gå över buskisgränsen.

Även om man inte är riktigt säker på anledningen så blir timnedräkningen är ett spännande inslag i denna Reacherbok och den innehåller också en charmfull beskrivning av den gamla damen. Boken om den allvetande superhjälten Reacher, som i vanlig ordning rycker in och rätar upp situationerna, är skriven i den korthuggna Lee Child-stil som är författarens signum. Beskrivningen av den amerikanska hanteringen av det upplevda hotet under kalla kriget är intressant, men i övrigt är det mycket som känns som utfyllnad och omtugg i denna bok. Det känns helt enkelt som om bäst-före-datum för Reacherfiguren har utgått nu och att det inte verkar finnas mer att tillföra i ämnet. I vanlig ordning är det därmed Magnus Roosmanns fascinerande uppläsning som blir behållningen.